Jag måste inse att det inte är en tävling att vänta barn. Att jag inte kan påverka när Ärtan bestämmer sig för att komma ut. Han trivs uppenbarligen där han är och har inga planer på att dyka upp just idag.
När vänner och bekanta postar på facebook att deras små under har dykt upp skär det faktiskt lite i hjärtat. Jag vill ju vara en av dem! Det känns som det inte kommer att hända just nu. Jag är ballongen som aldrig kommer att landa.
För att inte bli helt galen planerar jag små utflykter och trevliga möten. Jag hängde med Knoddas idag (vilket i och för sig gör att jag längtar ännu mer efter Ärtan) och han är ju charmig som få. Imorgon ska jag träffa T för lunch och på kvällen ska stackars styvpappan följa med mig till Babyland och köpa en resesäng till i sommar. De har en slags temakväll jag fått erbjudande om.
Jag tänker att om jag planerar saker så blir det lite som reklamen "Plötsligt händer det!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar