En ny värld

Jag ska alltså bli mamma åt en pojke. Av någon anledning har jag alltid sett mig som mamma åt en liten flicka. Nu har en ny värld, en ny fantastisk värld förvisso, öppnat sig. Men samtidigt nya tankar som jag inte riktigt tänkt på tidigare dyker upp. Jag är ju flicka, jag vet på ett ungefär hur vi funkar....
Hur uppfostrar man en pojke könsneutralt? Jag vet hur jag skulle göra med en flicka men en liten kille. Igår såg jag ett fantastiskt exempel på hur jag kan göra i mässan. Den lille killen var klädd i randiga tights, glittrig tröja och shorts. Det var vad han hade velat ha på sig den dagen. Tydligen får han bestämma sånt lite själv. Han är enligt utsago extremt envis och jag förstår föräldrarna, så länge han är varm och hel och ren förstår jag inte varför han inte skulle kunna ha det på sig. Ibland har han även kjol och liknande. Så fri vill jag att vår lille kille ska vara. Jag tror inte att sambon eller jag har några problem med det men världen utanför. Hur reagerar den?
Sen har jag funderat över det här med potträning och sånt. Måste de verkligen stå upp???
De små killar jag möter tycker ofta också att det är himla roligt att slåss, hur får man dem att prata istället för att slåss? Någon sa att de gör det istället för att kramas. Jag vill ju gärna ha ett barn som vågar ha sina känslor och inte skäms för dem.

Jag vet att det är oerhört tidigt att tänka på allt sånt här men det är tankar som dök upp så snart jag såg på skärmen att det var en liten pojke som bråkar runt inne i mig. Det mesta löser sig antagligen på vägen och barnet har ju trots allt en pappa och han har ju varit pojke någon gång i tiden....

Ärtans första foto

Här är Ärtans första foto. Det sugs nästan på tummen. Vi fick med oss fyra bilder hem men den här var den mest smickrande tycker vi. Jag grät en liten skvätt när vi tittade runt på vår fine Ärta. Allt såg så bra ut. Hjärta, hjärna, njurar ben och armar.
Sen fick vi se om Ärtan är en liten tjej eller liten kille. Vi och sköterskan kunde skrattande konstatera att det med 99% säkerhet är en liten kille!!! Ärtan viftade lite med behagen för att övertyga oss.
Jag ska bli mamma åt en liten kille i slutet av februari!!!!

Presenter

Jag har ju alltid gillat presenter. När folk uppmärksammar mig blir jag oerhört glad. Det kan räcka med att någon kommer ihåg vilken choklad som är min favorit och ta med sig en bit. De senaste dagarna har jag och kanske framförallt Ärtan blivit översköljda av presenter.

Blivande gudfar T hade med sig första bebisplagget. En fantastisk liten tröja i brunt som det står "Simply the best" på. Den kommer Ärtan kunna ha i vår. Bara tanken på att bulan på min mage kommer att bli en bebis med den lilla tröjan på sig är svindlande.

Samtidigt, mer eller mindre, som T kom med tröjan kom mamma över. Hon är helt till sig över att bli mormor. Hon hade köpt Lennart Nilssons bok "Ett barn blir till". Jag har tittat på den men inte ansett ha mig råd med den. Hon ville ha den när hon väntade mig men hade inte heller råd. Jag fick också en bok som heter "Mammapraktika". Där kan man läsa om hur bebisen har det i magen varje vecka och hur det är tänkt att jag ska må. Enligt den ska jag sluta kräkas och vara pigg. Hmm.....

Men mycket mycket annat matnyttigt. Bland annat fanns det ett exempel på en födsloplan och det var ju tur eftersom sambon, H och jag har funderat mycket över vad detta kan tänkas vara.

Ytterligare en present som jag faktiskt fick för ett tag sen av sambon ska nu också visas upp. Han köpte den romantiskt till mig när vi var på semester efter en ganska intensiv hint från mig. (Jag sa till honom att jag ville ha den och att vi skulle få problem om han inte köpte den) Fint bildbevis kommer här!

Ursäkta att den är sne men ni kanske kan vrida på skärmen.

Mammakläder

Idag har jag på mig mina mammajeans för första gången. Magen har sagt "plupp" de senaste dagarna framförallt efter det att jag kunde börja äta igen. Mina vanliga jeans gör ont och jag måste ha gylfen öppen. Inte okej på jobbet.... Vissa kläder fungerar fortfarande att ha trots att (eller hur man säger) vanliga men andra är störtt omöjliga.
Prästskjortorna är lite komplicerade men det är tur det finns skjortbröst!!! Jag har kommit på att jag måste (återigen) sluta jämföra mig. Jaha, min mage pluppade tidigare än andras, det kanske finns dem som har haft mage långt tidigare. Jag är ju i och för sig glad att jag inte bara ser små fet ut längre, ha!
En tanke vore ju att faktiskt rensa lite i garderoben nu. Det är ju lite fullt. Som bland böckerna. Hmm. Ett framtida projekt.
Men kul med kläder är det i alla fall!

Massor av första gången grejer

Igår hände det en massa "för första gången" saker. Mitt kräkande tog sig självt till nya nivåer så efter att inte ha fått i mig något vatten eller liknande på hela natten och hela förmiddagen ringde jag sjukvårdsupplysningen. De brukar normalt säga att man bara ska stanna hemma och vänta men nu sa de åt mig att åka till gynakuten. Så jag väckte den stackars sovande sambon och förklarade att han var tvungen att köra mig till akuten. Vi kom dit och rätt snabbt och piffigt las jag på en brits med dropp i armen. Sen tog de lite blod ifrån mig och lät mig ligga. Så där låg jag och kände mig eländig. Så fort jag rörde mig välde illamåendet över mig. Blörk. Så sambon satt på en stol bredvid och försökte hålla mig på bra humör.
Efter någon timme eller två fick vi träffa doktorn. Hon frågade en massa och undrade om jag känt mig mindre gravid de senaste dagarna. Det skrämde mig ordentligt. Hon gjorde en undersökning och sa att det såg bra ut men att hon ville göra ett ultraljud för att vara säker på att allt var bra med Ärtan. Så först invärtes (tänker inte gå in på hur man gör det) och där såg man hjärtat! Sen tog hon på magen. Herregud! Vi fick se vår lilla ärta. Det stora stora huvudet, de små armarna, hjärtat som slog ihärdigt och de små fantastiska fötterna som sparkade med sina små små tår.
Jag höll på att börja gråta. Både för att det var så fantastiskt att se Ärtan och för att allt stod rätt till. Tydligen kunde kräkningarna varit ett symptom på missfall men så verkar inte vara fallet. Att se Ärtan röra sig var otroligt och nu längtar jag ännu mer efter vårt ordentliga ultraljud som vi ska göra om några veckor.
Men just nu kan jag inte sluta tänka på de där fantastiska små fötterna med tårna som sparkade och spretade!

Det fladdrar

Inser att jag har varit extremt negativ här på bloggen. Missförstå mig inte, jag älskar att vara gravid och längtar så jag nästan spricker efter Ärtan.
Häromdagen tror jag dessutom att jag kände Ärtan röra på sig!!! Det var som ett litet fladder i magen när jag låg i sängen och pratade med sambon på telefon. Man riktigt såg ett litet vågspel på en extremt begränsad del av magen. I går fladdrade det igen. Det är mest på kvällarna det känns och när jag ligger ner. Annars har väl magen och kroppen fullt upp med allt annat antar jag. Häftigt är det i alla fall! Gör det lite verkligare. Så otroligt häftigt. Lillskrutten rör sig.

Alla dessa myter och förvirringar

När man nu lyckats bli gravid och faktiskt fått fortsätta vara så i flera veckor uppdagar sig alla dessa konstiga myter och förvirringar. Om vad man får och inte får äta. Vad man får och inte får träna eller göra. Jag fascineras av alla dessa myter. Innan jag blev gravid var jag ganska ofta måste jag erkänna inne på sidan familjeliv. Där dryftas alla dessa myter fram och tillbaka. Om man får hoppa eller inte. Jag hoppar kan jag bara meddela. Om tillfälle ges....
En myt jag dock gick på och som jag önskar vore sann är att man efter vecka 15 ungefär så ska man må som en liten nyponros och bara känna sig säll (ett av min mors favoritord) och glänsa. Så är det verkligen inte! Jag glänser möjligtvis i ansiktet på ett ganska otrevligt sätt. Säll känner jag mig inte på en fläck. Det är svårt när man försöker undvika att kräkas hela tiden. Jag har blivit lite mer observant dock efter händelsen i veckan. Idag hann jag både av tunnelbanan och fram med en påse innan jag kräktes. Alltid en framgång!

En annan förvirring är det här med mammakläder. Många runt omkring mig har inte behövt använda sig av dem förrän jäääääääääättelångt in i graviditeten. Jag har redan gått över till mammastrumpbyxor. Annars glider de ju ner och jag får skavsår mellan låren. Jag hatar skavsår mellan låren. Jag har också köpt en träningstopp med plats för magen. När jag var och tränade häromdagen åkte min stackars topp bara upp hela tiden och jag HATAR att visa magen, framförallt när jag tränar. Sen har jag fått lite stora bylsiga vanliga tröjor av fina P som hon inte behöver eftersom lillan nu är 1,5 år.

Jag kryssar mig fram mellan myter, idéer och förvirringar och försöker ta en dag i taget.

Oförhappandes saker som kan hända när man är gravid

Idag var jag med om något jag kanske helst hade sluppit. Eller rättare sagt, jag hade helst sluppit det. Jag kaskadkräktes över mina medpassagerare på Tvärbanan. Så kan det gå....
Jag skämdes som en hund! En stackars kvinna kom av efter mig efter att jag blivit lotsad ut av mina kära medpassagerare, som trots allt uppförde sig riktigt hyggligt. Den stackars kvinnan frågade lite försynt om jag hade kräkts henne på ryggen. Det hade jag ju. Som tur var hade jag träningsväskan med mig så jag hjälpte henne att torka av lite. Hon frågade om det var mycket kvar på ryggen. Nej inte så farligt svarade jag och vågade inte riktigt säga att det var en hel del kvar i håret. Stackars stackars människa!!!!! Som tur var avslöjade hon att hon också var gravid så hon visste hur det var. Men ändå..... Hon fick mitt nummer så jag kan betala för kemtvätt av kläder.
Jag försökte sedan desperat få tag i en taxi som skulle ta mig hem så jag kunde duscha. Det var lättare sagt än gjort. Ingen taxi i min del av stan sa de. Som tur var såg en chaufför mig när jag stod där och grät (för det gjorde jag också) och kom tillbaka när han hade släppt av sin kund. Så till slut kom jag hem, kunde duscha, byta om och skynda till jobbet. Jag hade ju en begravning att ta tag i.....
Min dag började alltså lite annorlund än vad jag kanske hade tänkt mig. Så kan det gå....
Någon som har en kräkpåse till övers?!?!?!

En ny start

Vi går i väntans tider. I februari är det dags, då kommer vår lilla Ärta till världen. Han eller hon är oerhört efterlängtad och älskad. Vi har planerat och hoppats på detta och det är ett underverk att Ärtan är på väg. Hjärtat är redan fyllt med kärlek till detta lilla liv.
Just nu mår jag ganska bra. Illamåendet har börjat gå över verkar det som, även om en timme till jobbet kollektivt inte är jättekul.
Något som inte är lika kul är att migränen verkar ha blivit värre i och med graviditeten. Numera har jag värre anfall än tidigare, kanske lika ofta men värre.
Men på det stora hela mår jag bra. Magen har börjat synas nu också. Jag ser mest lite uppblåst ut men man kan ana att det är en mammamage. Jag har också insett varför gravida går och tar sig på magen hela tiden. Det är inte bara för att man älskar så mycket utan även för att det spänner och beter sig hela tiden. Kanske inte så konstigt med tanke på att magen växer så mycket. Det är liksom växtvärk i magen.
Nåja, på tisdag går vi in i vecka 16 och då ska man kunna känna rörelser inifrån magen. Det blir häftigt, oavsett när det kommer!