Sats baby

Idag har jag och Ärtan varit på gymmet för första gången. Det var jätteroligt! Så oerhört skönt att komma igång igen. Jag kände mig lite vilsen eftersom det var ett tag sedan jag var där och hade glömt att ta med mig en ordentlig topp men det hela löste sig. Ärtan tyckte också att det var roligt. Han låg och tittade på mig hela tiden. Han har väl aldrig sett mamma på det sättet förut. Alldeles svettig och rödflammig. De andra barnen var han inte så jätteintresserad av. Roligast tyckte han var när jag gjorde armhävningar. Han låg under mig och kiknade nästan av skratt (eller ja han ler bara än så länge men det såg ut som om han kiknade av skratt) när jag kom ner mot honom. En liten puss fick han också. Att sitta på min mage vid rumplyften var också kul.
Däremot var stretchingen inte alls rolig. Då hade Ärtan gymmat klart. Han tyckte att det var skittrist. Sen skyndade vi oss iväg eftersom pappan väntade med bilen utanför. Det kändes nämligen som ett för stort projekt att duscha med Ärtan där. Jag hade tillräckligt mycket funderingar över var jag skulle lämna vagnen och hur jag skulle göra med amning och blöjbyten. Det hela löste sig enkelt. Det fanns barnvagnsparkering i entrén och jag ammade innan vi gick in i salen. Ärtan fick också ny blöja under styrkedelen av passet. Han var vaken hela tiden vi var på gymmet och en lång stund efter det när vi kom hem.
Nu sover han dock och verkar processa vad han har varit med om. Jag hoppas att han fortsätter tycka att det är kul så att jag får träna mer! Som jag har längtat...

En konspiration!

Ärtan fick ny body av mormor igår. Fina färger i ränder. När jag kom hem tvättade jag den och hängde upp den. Då såg jag detta, de har glömt att larma av den. Jag tror det är en konspiration. Bodyn hängde på tjejavdelningen och har lite rosa i sig. Därför ville de inte larma av den eftersom en liten kille ska ha den. Tur att vi har kvittot kvar så vi kan gå och kräva en avlarmning.
Ärtan har på sig rosa strumpor idag bara därför! Ha!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Könsbestämmande sockar

Ärtans mormor har varit på semester i New york. Hon kom hem med massa fantastiska presenter, både till Ärtan och oss vuxna. Bland annat hade hon med sig en liten låda med massa färgglada strumpor i. Några av dem har som detta par lite rosa på sig. Det gjorde att expediten hade ifrågasatt om hon kunde köpa dem till en liten kille.
Vad tror de ska hända? Att han ska bli förvirrad om han är pojke eller flicka för att han har sockar med lite rosa på? Eller att han blir bög. Skulle det vara ett problem i sådana fall? Ärtan får bli precis vad han vill...
Jag tycker i alla fall strumporna är söta. Ärtan själv verkar inte bry sig om vilka strumpor han har.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Perfektion

Det är fantastiskt att detta perfekta öra har skapats av maken och mig. Hur allt fungerar när det kommer ut från magen. Hur fingrarna har små naglar, örat alla gångar och ögonen små ögonfransar. Och han är vår perfekte lille kille. Helt oförstörd.

Published with Blogger-droid v1.6.5

En månad!

Ärtan har hunnit bli en månad! Stora lilla killen.
Vad hittar han på nu då?
Han är 57 centimeter lång och väger 5100 gram. Han bär 56 eller 62 i kläder lite beroende på var kläderna kommer ifrån. (Underligt att de kan vara så olika stora...)
Han drar storlek två i blöjor.
Han sover fortfarande större delen av tiden, helst när vagnen rör sig vilket är bra för mig för det gör att jag "måste" gå ut och gå. Att sova på natten verkar han inte riktigt ha fått in i sitt sinne ännu. Han brås väl även där mycket på sin pappa, riktiga nattugglor.
Vi märker att han ser bättre och bättre nu. Ibland ligger han och tittar på oss fram och tillbaka när han ligger mellan oss i sängen. Först mamma och sen pappa. Att följa oss eller någon rolig leksak med blicken är också lätt som en plätt.
Babygymmet och babysittern har blivit två favvisar på sistone också. När han är i dem kan det komma glada högljudda tillrop. Han viftar och slår efter labanfigurerna och tittar sig i spegeln som sitter under en av figurerna. Att titta i "boken" med svartvita bilder är också roligt.
Den här första månaden har gått så otroligt snabbt och han har blivit så stor!!

Normal? Onormal?

Häromdagen såg jag på ett av alla föda barn program som går på tv. Det var en kvinna som födde barn väldigt snabbt där. Hon hann knappt få bedövning. Sköterskan sa då till henne att hon var som gjord att föda barn.
Om hon är det, vad är då jag? Som gjord för att inte föda barn?
För första gången i mitt liv förstår jag vad som menas med att något inte landar väl.
I veckan ska jag i alla fall tillbaka till sjukhuset och prata om hur det var när Ärtan föddes. Det ska bli intressant.
För jag vägrar bli klassad som onormal.

Published with Blogger-droid v1.6.5