True That!

Sambon försökte idag påminna mig om något oerhört viktigt, att jag gör mer än vad jag kanske tror. Att jag ska fokusera på det jag gör istället för att fokusera på det jag inte orkar göra. Jag känner mig som universums tråkigaste sambo just nu eftersom jag inte orkar med allt jag brukar orka. Jag somnade i flera timmar i fredags när jag kom hem och samma sak nu på eftermiddagen då vi egentligen skulle gå på adventskonsert. Det gick bara inte.
Sambon kallade Ärtan för en liten parasit men han har ju rätt. Vi är ju två som delar på samma energi. Det är kanske inte så konstigt att jag är trött...
Sen borde jag som sagt kanske fokusera på att jag lyckas jobba heltid (med ganska många kvällar), umgås hyfsat med vänner och familj samt planera vårt bröllop. Det är liksom aldrig en riktig lugn stund så det är kanske därför som kroppen bestämmer sig för att stänga av en stund ibland och tvingar mig att sova.
Jag får klappa mig själv lite på axeln istället och säga att jag är ganska duktig ändå och inte bara klanka ner på mig själv. Sambon säger att han tycker att jag är väldigt söt och mysig trots att jag inte är så party just nu.

Tick tock

Nu är det tre månader till leveransdatum. Sen är jag medveten om att det sällan blir så men ändå. Den här månaden kommer att gå jättefort, det är ju jul snart och jag vet att månaden fram till jul tenderar att springa iväg. När väl jul och nyår passerat med alla helger så är det bara en och en halv kvar. Ingenting alltså. Otroligt.
Jag längtar!

Så här känner jag mig idag....

Tydligen får vem som helst röra vid min mage. Jag är själv skeptisk. Så här känner jag mig alltså just nu.

Ärtans nya kärra

I måndags gjorde vi ett stort inköp, vi köpte Ärtans vagn! Vi fick precis en sådan vagn som vi ville ha. Stor lycka. Vi eller kanske mest jag, hade spanat in Kronans vagnar och helst en röd. Helt plötsligt dök det upp en sådan på Blocket. Till ett väldigt bra pris dessutom. För 3000 kronor fick vi en Kronan från -09 med alla tillbehör. Åkpåse, alla insatser, extra däck, regnskydd, myggnät, hela kittet helt enkelt. Jag är så väldigt nöjd.
Jag känner mig lite löjlig som kan bli så nöjd med en vagn. Jag vill ju gärna tro att det inte hade spelat någon roll för mig vilken vagn Ärtan hade fått så länge den hade funkat. Men jag tror nog ändå inte att det hade varit så, jag gillar verkligen Kronans vagnar. Sen när H berättade att de hade vunnit massa priser blev det ju inte sämre.
Sambon och jag provkörde den dessutom på Underbara barnmässan. Eller framförallt så provkörde sambon den. Vi var ju tvungna att se till att han kunde få in knäna bakom vagnen. Det hade inte gått med vissa andra varianter.
Nu står i alla fall vagnen i det rum som ska bli Ärtans så småningom. För varje liten grej som vi köper, eller i detta fall stor sak, så känns det verkligare och verkligare. Snart så.....

Kära föräldrar

Kära föräldrar.
Vi gläds åt att ni glädjer er att ni ska bli far och morföräldrar. Det är ännu roligare att ni glatt anmäler intresse för att sponsra ert framtida barnbarn. Vi är OTROLIGT tacksamma. Om ni inte hade gjort det hade tillvaron varit lite snålare. Nog för att vi försöka att snåla som det är, men ibland smyger sig livet på runt omkring. När ni säger att ni ska sponsra skulle dock jag uppskatta lite mer specifika siffror. Jag känner mig oerhört otacksam när jag vill ha det. Till saken hör dock att jag gillar att ha kontroll. Utan kontroll vet jag inte vad vi har att röra oss med. Vad menar ni med att sponsra? Är det hela summan eller är det några hundralappar? Lite av en avrundning åt något håll skulle tacksamt tas emot. Har inga planer på att utnyttja detta, vi vet redan vad vi vill ha och kommer lägga det som fattas på summan själva men det vore piffigt att veta vad det innebär.
Men som sagt, jag är oerhört tacksam för att ni ens vill sponsra det lilla livet som är på väg! Han och vi är mycket mycket tacksamma. Även om han har en mamma med kontrollbehov.

Saker en gravid kvinna inte bör göra

Jag lär mig alltmer om saker som en gravid kvinna inte bör göra. Jag lär mig dem genom att försöka och sedan misslyckas eller bara inse att det inte var en bra idé. Här kommer min lilla lista över vad jag har lärt mig.

*Springa efter tunnelbanor. Aj.
*Glömma ta med BH till gymmet. Jättedumt. Det blir alldeles för gungit resten av dagen...
*Böja sig ner efter att precis ha druckit eller ätit något. Det tenderar att komma upp.
*Äta för mycket.
*Äta för lite.
*Kolla på de snygga nya byxorna som finns ute i handeln. Det spelar ju ändå ingen roll.
*Tro att man är smalare sidledes än rakt fram. Förut var det kanske en sanning men inte nu....
*Tro att livet fortsätter precis som vanligt när man är gravid och glömma att vila eller äta med jämna mellanrum.

Detta är bara en bråkdel av vad jag har lärt mig än så länge. Får se hur lång listan blir innan Ärtan kommer.

Knoddas gör entré

I morse fick jag ett trevligt mms. Ärtans lekkamrat har fötts. H och J har fått sin lille Knoddas. Han var väldigt söt på bilden. Jag längtar efter att få träffa honom! Och hans mamma och pappa så klart men de har jag ju träffat förut...
Knoddas entré gör även Ärtans entré mer sannolik. Det känns som igår vi fick reda på att de skulle ha barn och som om det inte tog så fasligt lång tid innan vi blev gravida. Alltså kan det inte vara så fasligt lång tid innan Ärtan kommer. Det ska bara bli jul, nyår och alla hjärtans dag först.... Så jag får gosa med Knoddas så länge. Inte fy skam det heller!

Total förvirring

I denna allhelgonatid har jag knappt haft tid att blogga och knappt någon att fundera över att vi ska ha barn. Ärtan fortsätter att uttrycka sitt missnöje med begravningar och sparkar något enormt så fort det är dags för dem. Vigslar eller dop samt högmässor går alldeles utmärkt men begravningar gillar han inte... Jag förstår verkligen inte varför!
I övrigt funderar vi vidare över hur vi ska ha det här hemma när han väl kommer. Jag funderar bland annat över barnvagnen. Svärföräldrarna har sagt att de vill sponsra så vi ska kolla med hur mycket... Om vi får välja fritt vill vi ha en Kronan vagn, kanske i rött. Men vi får se hur det blir!
Annat jag funderar över är var vi ska ha hans säng? Hur ska vi ställa vår säng? Och det som jag började fundera över ganska nyligen lustigt nog, var ska Ärtan sova på dagarna när hans pappa måste få sova efter nattens arbete? Kommer sambon klara av att sova om Ärtan är bredvid? Kommer de att störa varandra? Ärtan kanske helt enkelt får sova i vagnen. Jag vet att allt detta kommer att lösa sig på sikt men jag blev bara så förvånad när jag insåg att de kanske skulle störa varandra och att det inte var självklart att de båda skulle kunna sova på dagarna i sovrummet. Å andra sidan bodde P och hennes F med lilla guddottern i en liten liten etta när F jobbade kvällar och nätter i början och det verkade gå alldeles utmärkt! De kanske sover desto bättre i varandras sällskap!

Helgens uppenbarelse!

I helgen träffade vi först H och J och klämde på H:s mage. Där inne ligger ju Knoddas på jäsning men ska komma ut vilken dag som helst. Vi längtar jättejättemycket!!!! Det påstods att jag inte skulle få träffa Knoddas de första veckorna eftersom småsmåbebisar inte ska träffa så mycket folk. RS-virus och sånt.... Men det är ju bara jag! (Undrar om det är många som säger så?!??!!?)
Hur som haver, eftersom H bär omkring på en färdig Knoddas är hon ganska stor. Jag är extremt liten i jämförelse! Det kändes världigt skönt eftersom jag kände mig så himla stor på gymmet häromdagen. Tanken på att bli större har varit lite skrämmande men H är ju kortare än vad jag är och hon är jättefin. Att dessutom kunna bråka med Knoddas lilla fot som stack ut i magen gjorde att det inte kändes så jobbigt att bli så där.
Det är dessutom flera under helgen som har påpekat att jag har en så liten mage. Jag tycker att den tar rätt mycket plats som det är men de kanske har rätt. Behöver jag inte ha världens noja för att jag är så stor. Jag är helt enkelt inte så stor men Ärtan får den plats han behöver i alla fall. Tro mig, det känns när han förflyttar sig!