Besvikelse

Idag hade jag bokat tid med en tränare på gymmet för att få en gymintroduktion. Jag blev dock gruvligt besviken. I min enfald trodde jag ändå att de snabbt kunde fundera om kring träning om det kom en gravid kvinna. Så var tydligen inte fallet. Att jag dessutom är van vid att träna gick inte heller riktigt in. Jag försökte om och om igen förklara att jag innan graviditeten tränade i alla fall tre gånger i veckan. Därmed borde det ju vara ganska klart att de vanligaste och simplaste varianterna kan jag. Jag ville specifikt ha hjälp med övningar som mina höfter klarar, ryggövningar som inte inkluderar att ligga på mage samt lite allmänt stärkande övningar som jag inte gjort tidigare. Jag fick det program som jag egentligen tidigare har gjort, minus ryggövningar för det kunde inte hon heller komma på. Hon ville däremot att jag skulle träna mage tills jag förklarade att det är ingen idé eftersom de raka musklerna de facto har delat sig.
Hmm... En av de första frågorna hon ställde var också om jag ville förbättra min kondition. Ursäkta??? Min mage är ganska framträdande, hur tänkte hon där? Jo tack jag är fem månade gravid och jag tänkte att Maraton för första gången i vår skulle vara en bra tanke. Jag tror inte det. Fnys. Jag känner mig som sagt lite besviken och tänker att det är bara att fortsätta som vanligt. Det kanske inte är fy skam det heller. Men äsch!

Internationella Ärtan

Vi har tagit en "sista" liten semester som barnlöst par. Vi var i Hannover och hälsade på den dominkanska systern. Hon har en jättefin lägenhet som vi fick bo i och ta det lugnt i stan. Sambon hade nog hoppats på lite mer geocaching men mina höfter vägrade vara med. Det är antagligen foglossning enligt dem som vet. Foglossning plus promenader i stad och att flyga går inte så där jättebra ihop kan jag meddela. Fy så ont jag fick! Det var inte läge att ranta runt i "onödan" utan vi åkte en hel del tunnelbana och spårvagn. Stackars sambon. Jag hade väldigt dåligt samvete för hans skull. Jag fick prata spanska och umgås med en extra syster utan att han förstod och det var mer det att han fick hänga på. Men Ärtan och höfterna ville ha det så.
Ärtan fick dessutom ett nytt namn. Men inte på spanska. Båda av oss tyckte att Garbanza lät lite löjligt. Vi valde istället Petit Pois. (Jag tror att det stavas så i alla fall) Ärtan på franska. Ärtan är därmed alldeles internationell. Han fick också en av sina faddrar till dopet. Vi funderar och frågar. Hittills har vi två men det lär bli i alla fall en till. Sånt är viktigt för mig.
Nu ska Ärtan och jag gå och lägga oss igen. Jag hade migrän igen i natt så jag är fortfarande sjukt trött. Trots att jag sovit hela dagen. Puh. Med min sparkande lille Ärta i magen. Han gillade inte när jag hade ont, då sparkade han ilsket. Så nu ska han få vila.

Hur vet man?

Allt längre som graviditeten fortskrider tror man att man lärt sig att tolka kroppens små underliga signaler. Allt för att sen inse hur fel man har. Jag trodde dum som jag var att nu hade jag koll på det här med att vara gravid. Bara därför har kroppen bestämt sig för att överraska mig lite till. Jag har nu en konstig smärta i mitt ben/höft. Fast bara på ena sidan. Jag kan inte riktigt sitta still länge eller gå alltför långt. Det hugger till och värker längs med benet. Sambon satt och stödde mitt ben här en stund i soffan. Benet känns nästan som om det inte riktigt klarar av att stadga upp sig självt. Undrar om jag ska träna musklerna där omkring eller inte... Hur vet man? Hur vet jag om det här är det som kallas för foglossning eller bäckenuppluckring. Det är svårt att veta när man inte har varit med tidigare. Än så länge är det helt klart uthärdligt och jag vet ju att jag har ett bra jobb på så sätt. Det är ingen som tvingar mig att sitta ner hela tiden eller stå upp längre stunder. Jag kan välja själv.
Skönt att jag ska på min gravidyoga imorgon och stärka upp mig själv lite. Både kroppsligt och mentalt!

Snabba snabba hjärtslag

Jag var hos barnmorskan i veckan. Nu är det tydligen dags att få börja gå lite mer regelbundet, det känns roligt. Jag vet egentligen inte vad man gör där. De tar lite blod, blodtrycket och pratar lite. Nu sist fick jag lyssna på Ärtans hjärtljud också. Snabbt snabbt snabbt slog det! Helt otroligt! Tydligen lugnar det ner sig när han blir lite större där inne.
Barnmorskan sa att jag såg så normal ut. Magen var precis som den skulle och jag mår som jag ska. Jaha, det var ju skönt att höra. Men jag undrar om det finns något som är onormalt när det gäller det här. Oavsett vad som händer så är det normalt, som Kropp och knoppspalten i KP när man var liten. Vad man än frågar så är det normalt. Det är i och för sig skönt men lite spännande, hur pass "fel" måste det vara för att inte vara normalt? Jag vet inte och vill inte veta. För en gångs skull trivs jag med att vara en lagom medelmåtta!

Alla dessa prylar

I helgen var sambon och jag på Underbara barnmässan. Vi tänkte att vi kanske skulle få lite tips om vad som verkligen behövs och dessutom få en möjlighet att känna och klämma på de saker vi har funderat på om vi behöver. Vi kollade speciellt på hur det fungerar att hyra bilbarnstol. Det är ju någonting vi verkligen verkligen behöver men som vi inte alls vill köpa begagnat. Man har ju ingen aning om vad den har varit med om tidigare. Tänk om dem som haft den krockat med den eller tappat den eller något annat hemskt och inte berättar det. Ärtan förtjänar det bästa när det kommer till säkerhet. Vi kollade in lite barnvagnar också och så även tygblöjorna eftersom jag har funderat på att vi ska använda det så mycket som möjligt. Det känns kanske inte som om man vill köpa dem begagnade heller.... Jag tecknade även lite försäkringar. Jag fixade en av mina egna och sen tecknade vi en försäkring för Ärtan och mig som gäller från och med vecka 26 och fram till det att Ärtan är ett halvår. (Herregud det blir ju så verkligt när man lägger fram det så) Man vill ju inte tänka på att något skulle kunna hända men det kan ju faktiskt göra det. (Hemska tanke) Vi fick med oss oerhört mycket information, nästan så att det blödde ur öronen.
Men sen finns det en massa andra saker som jag verkligen inte förstår vad man ska ha dem till. En I-phone hållare till barnvagnen till exempel. Varför??? Sambon och jag åkte ifrån mässan och insåg att vi nog är ganska typiska första gångs föräldrar. Vi försöker låtsas som vi vet vad vi pratar om men samtidigt blir vi ganska till oss över de små sakerna. Som att någon pratar med oss som om vi redan är föräldrar och värdesätter vårt lilla liv. Alla såna saker kan få oss att köpa nästan vad som helst.
Men det ska vi inte göra....