Hurra!

Underbara Clara är en fin bloggare som jag gärna läser. Hon skrev häromdagen detta blogginlägg om folk som lägger sig i det faktum att hon arbetar så snart efter det att hon fått barn. Hon undrar över varför folk förfasas över att hon sätter sig och syr gardiner eller bloggar och lämnar barnet ensamt. Men som hon skriver, barnet har ju en far! På samma sätt är det här hemma. Ärtan har ju faktiskt en pappa. En fantastisk pappa, en pappa som kan göra allt som en mamma kan förutom att amma. Han kan byta blöjor, natta och bära runt när magen krånglar. Ärtan är lika trygg hos sin pappa som hos mig. Det försöker jag få diverse personer att förstå det när jag hoppar in och har gudstjänster och arbetar lite. Ärtan har en utmärkt pappa och jag är tacksam över att vi är fler unga (är jag fortfarande det?) kvinnor som vågar lita på våra barns pappor. Hurra!!!