Hemma!

Nu är vi hemma. Bloggen borde inte heta "Iväntan på Ärtan" längre utan kanske snarare "Livet med Ärtan" men vi får se hur vi gör... Just nu är jag så trött så jag kan inte riktigt fundera över det.
Vi försöker vänja oss vid att vara här och att vara en liten familj. I natt var det däremot inte roligt. Ärtan har blivit förkyld på nåt vänster och var supertäppt. Först på kvällen var det inte så farligt, han lät bara lite som en gris när han åt men när det var dags att amma vid två var det inte roligt längre. Han bara grät och skrek eftersom han inte fick någon luft. Han kämpade och kämpade. Maken ringde sjukvårdsupplysningen som gav rådet om koksaltlösningsdroppar. Sådana hade vi självfallet inte hemma.
Maken tog då bilen till ett jourapotek och jag försökte lugna Ärtan. Det gick inte alls. Han blev mer och mer upprörd eftersom han var hungrig men inte kunde äta och inte fick någon luft.
När maken kom tillbaka hem grät både mor och barn. Men strax efter att dropparna runnit in i den lilla näsan kunde lugnet upprättas. Ärtan började andas mer normalt igen istället för som en astmapatient och han kunde äta lite. Sen sov vi.
Han har varit lite extra hungrig i natt så vi har ammat varannan timme ungefär men det går bra när jag ligger i sängen. Han äter och jag halvsover.
Nu är det faktiskt snart dags att väcka honom så att han får äta igen. Stackaren är helt slut efter nattens äventyr.
Vi hoppas på att slippa flera sådana!