Igår kändes det för första gången som jag faktiskt är föräldraledig. Jag var en av alla de andra föräldrarna. Vi var ute med vagnen i någon timme i solen och gick vilse i vårt närområde. Vi hittar inte tillräckligt bra ännu, trots att vi bott här över ett år. Jag lyssnade på radio medan vi var ute och gick och Ärtan bara sov. Han trivs väldigt bra i sin vagn. Sen kom vi hem och Ärtan vägrade ligga ensam på soffan. Det var bara på med babybjörnen och låta honom sitta där medan jag åt lunch. Sen fick vi besök av en kille som gick igenom våra försäkringar. Efter det var det bara att amma och bära tills maken kom hem. Ärtan vägrade komma till ro. Jag försökte tvätta och laga mat men icke.
Jag vet att jag har tur eftersom han så ofta tycker att det är okej att ligga själv och att han faktiskt tycker om babybjörnen men det är inte helt lätt att få något gjort med en snart tre veckors bebis hemma. Jag inser att jag måste sänka mina krav på ordning och reda här hemma och på hur mycket jag ska hinna på dagarna. Maken har ju inga som helst krav och inte Ärtan heller...
Det är bara jag som måste tagga ner. Tagga ner och vara föräldraledig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar