Det nya livet började ju med buller och bång för snart två veckor sedan. Inget är sig likt här hemma och inget är sig likt i världen. Det är svårt att föreställa sig att det fanns ett liv innan Ärtan var här. Nu ligger han här och sover på soffan. Inramad av amningskudden eftersom vi inte vill att han ska rulla iväg någonstans. Han är mer mobil än vad man tror!
Men samtidigt inser jag att min tillvaro ser kanske mer annorlunda ut än vad den gör för maken. Det är trots allt jag som inte kan duscha så länge jag vill alla gånger för att det är en liten kille som vill ha mat. Det är jag som inte bara kan ge mig av och göra saker själv av samma anledning. Ikväll är exempelvis maken iväg och spelar poker. Det skulle inte jag kunna göra. Igår var han och spelade badminton. Det får jag inte göra på grund av kejsarsnittet! Jag får inte träna på några veckor ännu. Känns extremt irriterande eftersom jag längtat något kopiöst efter det. Men nu när jag kan röra mig igen, lite mer smidigt i alla fall, ska jag kalibrera min stegräknare.
Jag är lite avundsjuk på maken samtidigt som det känns väldigt gosigt att lyssna på sonens små snusande ljud när han ligger här och sover.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar