Dagen D

Idag är den beräknade dagen. Den dagen vi har väntat på och räknat ner till. Den 24 februari. Det datum de sa till oss i september att vår bebis skulle komma. Jag kan bara meddela att det har han inte gjort. Klockan är i och för sig inte över tolv ännu men sannolikheten att jag som förstföderska ska producera en bebis på lite drygt tre och en halv timmar är extremt liten. Speciellt eftersom jag bara har mina vanliga förvärkar och inga hysteriska värkar.
Jag har haft rätt ordentliga värkar flera kvällar i rad men det blir liksom ingenting av dem. Jag stirrar på maken och ifrågasätter starkt varför jag ska ha ont om det inte tänker komma en bebis. Hmpf.
Jag tror att jag är lite mer otålig än vad jag kanske borde behövt vara. Det bottnar nog i att de flesta har sagt till mig att de tror att han skulle komma tidigt eftersom jag haft så mycket förvärkar. Men Ärtan tycks stanna där han är. Den lilla vadslagning maken och jag drog igång har också varit intressant. De flesta verkar ändå trott att han skulle komma den här veckan. Många har förlorat sina vad nu.
Själv har jag bytt taktik. Jag inser att jag inte kan göra något åt saken och att det är lika bra att ta det som det kommer. Han kommer när han känner för det. Jag får väl njuta av att vara ledig utan att behöva göra något annat som att plugga eller jobba extra för första gången på väldigt väldigt länge.
Men som sagt dagen D är här och förbi.