Jag antar att det är hormonerna. Jag antar att det är fullt normalt. Jag antar att allt är som det ska.
Jag antar att jag ska känna mig ensam och tårögd. Jag antar att det är fullt normalt att kroppen skriker efter makens varma famn. Jag antar att det är som det ska vara när jag saknar honom varje kväll när han går till jobbet. Jag antar att det är helt okej att jag längtar något otroligt tills han går av sitt nattkörande och är lite närmare.
Jag antar att det är normalt att jag börjar bli lite rädd för att Ärtan ska komma när maken är borta. Jag antar att det är som det ska att jag börjar bli lite orolig överlag för förlossningen.
Jag antar att allt är normalt.
Det låter helt normalt!
SvaraRadera