Jag trodde när jag blev gravid att jag skulle sväva mig igenom graviditeten på små rosa moln. Det har jag inte gjort. Ibland oroar jag mig lite över att jag kanske har gnällt mig igenom den istället! I alla fall till mina nära och kära...
Kanske är det för att graviditeten inte är precis som man tror att den ska vara innan jag väl är här. Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle må så illa som jag gjort till exempel.
Men samtidigt är det fantastiskt som igår när jag låg i badet så sparkade Ärtan så hårt att det gick vågor på vattnet. Då är jag på små rosa moln.
Men dagligdags är vardagen precis som den var innan. Hur är det egentligen möjligt? Hur kan vardagen fortsätta när något så fantastiskt håller på att hända? Men samtidigt så måste den ju det...
Jag letar alltså efter de små rosa molnen i vardagen samtidigt som den fortsätter som vanligt. Underligt är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar