Nu börjar det bli stort här kan jag meddela. Magen växer och växer. Känner mig mer otymplig för varje dag som går och fascineras oerhört av att det tydligen är tänkt att jag ska bli ännu större... Hur ska jag ta mig fram? Och vilken jacka ska jag ha? Jag kommer att frysa ihjäl!
Men i huvudsak är jag bara överlycklig. Nu har de små rosa molnen infunnit sig. Jag ler för mig själv när jag nästan kan fånga en liten fot eller hand som stökar runt i min mage. Jag fantiserar om hur han snart är här och kommer att ligga i sängen med två trötta men storögda föräldrar runt sig.
Jag läser om hur han har det i magen och gråter nästan en liten skvätt. Tänk att det snart är så oerhört verkligt och att han snart är här! "Bara" tio veckor kvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar