Fy vad lätt det är att känna sig som en dålig förälder. Det kan vara att Ärtan inte har mössa på sig. Eller att han inte har tossor utan bara vanliga sockar. Ibland kan det vara det dåliga samvetet som drabbar mig när jag inte lägger Ärtan på magen tillräckligt ofta för att träna nacken. Han kommer ju ALDRIG att vända sig om han inte får ligga på magen.
Jag får också dåligt samvete över att jag jobbar. Att jag trivs med det och inte spenderar all min vakna tid med Ärtan. Missförstå mig rätt. Han är det absolut bästa som har hänt. Han är den finaste lille kille jag vet (hans pappa är den finaste stora kille jag vet) men ibland är det skönt att vara vuxen. Att återigen bara vara jag. Inte enbart mamman eller mjölkmaskinen. Men samtidigt ger det dåligt samvete.
Jag tror att det dåliga samvetet följer med föräldrarollen men jäklar vad den skaver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar